Så har man börjat skriva på en bok igen. Det här är ju en gång av otaliga. Jag förstår inte vad jag försöker åstakomma men så är fallet. Genom livet har det blivit början till äventyrsböcker, samhällsbeskrivningar och livet för de sönderskavda LHS eleverna, men jag har aldrig slutfört nåt. Den här gången blir det något av en självbiografi med lite omskrivningar. Får väl se hur långt jag kommer den här gången. Eftersom jag inte lyckas slutföra mina berättelser har jag funnit frid i att en dag kanske ialla fall kunna ge barnen en liten inblick i hur deras gamla mamma tänker. Förr kände jag mig misslyckad. Men har blivit klokare med åren:)

Här sitter man och funderar över vad livet blev av. När man var ung var allt så enkelt men vis av erfarenhet kan man idag säga att man förstår mindre idag än man någonsin gjort. Konstig utveckling måste man säga. Vet inte om man ska kalla det ödmjukhet eller vad det egentligen står för. Eller har man kanske rent av bara blivit gammal:)